Att vara hundägare!

Har följt en blogg under en längre tid, som handlat om en pincher tik, och eftersom vi också har en pincher så tyckte jag att det var intressant läsning och se hur andra har det med deras pinchrar, det som var lika, var att de inte gillar kloklippning, inte så förtjusta i kyla och regn och älskar att ligga under täcken och i soffan och mysa och att de är väldigt smarta, gillar att lösa olika uppgifter och sådan är våran Gucci, men denna pincher som jag läste om , hade svårigheter med andra hundar, och människor, hon var osäker och rädd och kunde bita om kände sig trängd eller hotad.
Och hennes ägare har hittat många lösningar och tränat med sin vovve, men tydligen så har de inte hjälpt, eller så kanske de gav upp, det är svårt att veta och svårt förstå andras beslut, när man inte själv är i en sådan.
Eller vi har ju Trude som vi adopterade från Spanien, när hon kom till oss så älskade hon allt och alla, människor, barn och andra hundar, men då hon blev attacerad av våra bekantas hund så förändrades hon och sedan blev hon attacerad av en lösspringande hund 2 gånger, en äldre dam som lät sin riezen snauzer springa fritt, tydligen för att hon inte orkade hålla honom, men de satte spår i Trude och efter det blev hon mer osäker, och det har varit en lång väg tillbaka och sakta men säkert så har hon blivit mycket bättre i sitt sätt, men hon är fortfarande osäker på små barn, hon gillar inte alla människor, speciellt människor som går med stavar, som går vingligt, luktar alkohol, har mörk röst eller någon som harklar sig och hostar mycket.
När Findus kom in i våra liv då han var en liten valp så var inte Trude så glad alls, det tog henne 4 veckor att acceptera den då 15 v gamla Findus, nu är de vänner för livet, och när Gucci skulle flytta hem till oss, så hade jag mina tvivel, tänkte att det kommer aldrig att gå, men man ska inte måla fan på väggen i förväg, men var osäker på hur Trude skulle ta det att Gucci flyttade in på hennes revir och det gick över förväntan, men visst det blev några duster mellan de två tikarna, men det är normalt, eftersom de gjorde upp vem som bestämde, men Gucci som är liten, fick ju alltid lite sår här och där, men de är inte bästa vänner, men de accepterar varandra och har nu snart bott under samma tak i snart 3 år, allt går, även om det är jobbigt och tungt och har sina motgångar, men redan då vi skaffade hund så bestämde vi oss att det är vårat ansvar att ge våran hund det hon eller han behöver, och att det är vi som har bestämt för att skaffa oss hund och då ska vi även fullfölja vårat ägarskap fullt ut.
Visst, det är inte alltid så lätt med 3 hundar, promenaderna går kanon, dubbelkoppel och ett vanligt koppel, i bilen fungerar det kanon, och hemma och då vi åker på semester och vid våran husvagn, så vi har fått det att fungera, men hundvakt är det värre med, det är många som säger att de kan ställa upp om vi någonsin skulle behöva, men den enda vi litar på och kan fråga är min mamma, och hon ställer upp, trots att vi har 3 st hundar, och det är underbart, inte för att vi ofta behöver hundvakt, då om vi åker på kryssning 1-2 gånger om året, annars så är vovvarna med oss, de tillhör våran familj, och familjen ska vara tillsammans.
Tillbaka till Trude, visst har vi tyckt ibland att hennes ovanor har varit jobbiga, då hon inte gillar alla människor och hundar, men sakta men säkert och med mycket tålamod, så har hon äntligen accepterat F´s bror som är en storvuxen man, förut så brukade hon skälla och morra åt honom, men nu när vi åker till Norge & hon ser honom så springer hon till honom för att pussa honom och bli kliad och allt det har gått av sig själv, och det är helt fantastiskt, och F´s bror har 2 st barn och vi har sagt till barnen att låta Trude vara , inte gå fram och klappa henne, utan om hon ligger vid deras fötter låt henne liggar där och låt henne komma och nosa själv ,men klappa inte och det har fungerat väldigt bra och jag tror att man måste vara tydlig och informera i förväg vad som gäller med ens hund, vad hon eller han gillar och inte gillar och sedan är det upp till de andra att följa de råden, om de ej gör det får de skylla sig själv, det viktigaste är att vi som har hundar informerar och för hundens talan om vad hon eller han tycker om och inte tycker om.
Och nya hundar som jag rastar, hon gillar dem inte skarpt, men hon nosar på dem och de får nosa på henne, och det är alltid en början och hon går brevid dem när vi är ute och går, men hon har en tik som hon älskar att leka med och som vi går ut med 2 gånger i veckan och det är en schäferblandning, hon blir helt till sig när de träffas och det är underbart att se, men våran Trude är ingen perfekt hund, men vilken hund är det, alla våra 3 hundar har olika personligheter och är underbara och jobbiga på sitt sätt, men vi älskar dem alla lika mycket.
Men åter till denna pincher som jag läste om, Gucci är ju en dvärgpincher som älskar allt och alla, och det är underbart, visst hon är lite för energisk och skällig ibland, men för att vara 5 år och komma och bo med oss så anpassade hon sig väldigt snabbt till våra rutiner och vårat hem, och många har skrivit i den andra bloggen att de har pinchrar som biter och är aggressiva och det oftast är så, Gucci är helt tvärtemot, hon har inga tendenser till att vara elak eller aggressiv, men läste i bloggen att många valt sina hundar att somna in, pga att de är aggressiva och osäkra, och då är hundarna endast 3-4 år gammla, det är tragiskt och synd och det kan aldrig vara hundens fel att den är osäker eller aggressiv, ingen hund föds så, det är så med oss människor också, ingen människa föds till mördare, eller våldtäksman, det är hur man blir uppfostrad, yttre faktorer och mycket handlar om sig själv och om vilka värderingar man har.
Så när jag läste i förrgår att de hade låtit deras pincher somna in, så kände jag en otrolig sorg i hjärtat, jag kände inte dem och inte hunden, men på något sätt känns det så sorgligt och tragiskt, kunde man ha gjort något annat, jag skrev en kommentar att de kanske kunde omplacera deras hund, för ibland så räcker det med en ny omgivning och nya människor för att hunden ska agera och uppföra sig annorlunda, det märkte vi på Gucci, hon blev mycket lugnare och hon slutade att markera inomhus, men som sagt det är svårt att säga till någon annan om hur de ska göra, när man själv inte är i den situation, men som sagt vi vet hur det är att ha en hund som är osäker på vissa saker........Ville bara skriva av mig lite....men tycker att man ser så många annonser på blocket, på vovve och på facebook om hundar som ska omplaceras pga tidsbrist, pga ändrade arbets eller familjeförhållanden , pga barn, eller pga felköp, och det är så fel mot hunden, det är inte rätt mot hunden, som vi, vi tänkte på hundköp i några år innan vi bestämde oss, vi hade sådana jobb som gjorde det möjligt att skaffa hund, då jag jobbade på skolan från 08-16 så gick det inte att ha hund, men när jag började jobba med annat så fungerade det....Igår såg jag en annons på blocket om att en 10 v valp skulle omplaceras pga att de hade ångrat sitt köp och de inte visste hur mycket tid som krävdes...tragiskt och jag blir så arg på sådana människor, för en hund är också ett liv....inte undra på att så många hundar blir osäkra, rädda och aggressiva då de får byta hem, ofta och inte ha några rutiner eller regler, eller en trygg plats, en hund är ingen sak som man kan byta och slänga hit och dit....Hundens liv och alla andra djurs liv är värdefulla, precis så som vi människor....